Snabba armar eller snabba prylar?!

Swimrun-säsongen närmar sig med stormsteg! Förra året tog vi första doppet i slutet av april och just nu känns det som ett skämt 😂 Kallt ute och kallt i vattnet!

Jag (Sanna) som är fast besluten om att simning ute är det enda rätta har fogat in mig i ledet och har fokuserat rejält på simning inne i vinter.

Mest är det Eva Fridman och Simcoachens fel faktiskt – vilket jag är oerhört glad för! Tidigare vintrar har jag lyckats genomföra simningen inomhus till nöds för att vara tillräckligt förberedd för våren. Oftast 0-1 pass i veckan. Det har inte stört mig så mycket – när jag höll på med triathlon så såg jag simningen som uppvärmning och lade inget krut på att bli snabb där – bättre lägga tiden på cykel o löp. Dessutom är jag långdistansare så det gick ändå inte så fort de nära 4 km man startade dagen med på en ironman.

Nu är ju läget lite annorlunda när vi kör swimrun, Bobby och jag. Även om tävlingslängden i sig är långdistans, mellan 3 och 7 timmar, så är själva löp- och simsträckorna oftast inte jättelånga. Simsträckorna kan variera mellan 50 m och ett par tusen meter, så lite mer fokus och hög fart är det som gäller. Eva är ju grym på att simma och vi har pratat ett tag om att haka på hennes kurser. I oktober var det dags … tyvärr inledde jag första omgången med Race 1 med att vara mest sjuk, lite så fortsatte det i början av Race 2. Jag hade en långvarig immunförsvarsnedsättning som gjorde att det tog i princip 5 månader innan jag kände mig frisk och stark. Och då – då såg jag ljuset. Hela tiden hade de träningarna jag lyckats vara med på varit riktigt roliga och motiverande nog att ta sig till trots att jag inte mått hundra. Men när kroppen också svarade och orkade ta i – då blev det bara SÅ otroligt roligt och min simteknik utvecklades fort. En vecka var jag tom uppe i hela 5 simpass!!! Min man trodde han fått hem en annan person – vem var denna simtokiga kvinna som plötsligt ville bo i Valhalla 🙂 ?!!!

Jag har inga grymma tider att presentera än men för min del räcker det med att jag känner att jag behärskar tekniken på ett helt annat sätt än tidigare. Jag lyfter armbågen rakt upp istället för bakåt, jag jobbar hårt på höga armlyft “över vågen” och långt fram, jag har delfin-nos på handen ner i vattnet. Efter en obalans i kroppen av ensides-andning och följande låsningar i rygg och rumpa, så andas jag nu 3 eller 5-takts-andning ganska så bra. Jag börjar få till en lagom och bra rotation i vattnet, har ett hyfsat vattenläge – men behöver jobba på att bli snabbare, uthålligare och starkare. Och fortsätta m tekniken. Bobby och jag tillsammans med vår ursprungliga Race-grupp är nu uppe i Masters och simmar med guldmössorna – det känns grymt bra och jag är stolt över den! Att börja med Eva och Simcoachen är ett av de bästa besluten jag tagit – nu tycker jag verkligen att det är riktigt riktigt kul att simma inomhus också och det ska bli så spännande att komma ut i sjöarna och se hur detta påverkat simningen totalt sett.

Bobby är ju helt grym i år – han har verkligen gjort enorma kliv framåt och jag har nog halkat ytterligare efter honom i fart i år – men jag gör mitt bästa för att jaga ikapp 🙂 Och är man inte snabbast får man ju ha snabba prylar! Jag har tex börjat använda de suveräna paddlarna från swimrunshop.com som är en storlek större än mina andra och det har gjort mig starkare.

Mina nya badpåsar ger mig glädje och energi och kommer från Tolala, glädjespridaren Victoria Belin Benninge som gör de här små underverken, se mer här; Tolala

Först beställde jag badpåsen, härmis på Eva som hade en. Jag älskar färger och hade funderat på en badpåse i håltyg ett tag. Kontaktade Victoria och fick den här underbara skapelsen! Insåg snabbt behovet (och ha-begäret) av en påse för schampo, balsam och vår lilla vän “pipisen” (tempotrainer). Hem kom en påse till varje och så nöjd jag ÄR med dem:

Jag har också fått glädjen att testa ett pannband från Tolala, väldigt skönt och passar perfekt vårdagar, varma vinterdagar eller kyliga sommardagar. Jag är jättenöjd och kommer definitivt att köpa några till att ha att byta med – alltid en i tvätten 🙂

Så svaret är: Fokus Snabba armar OCH Snabba prylar!

Simma lugnt 🙂
Sanna

 

 

 

 

 

Ännu en försäsong

2015 slutade med Sylvesterloppet på nyårsafton för mig (Bobby).

Ett helt ok avslut på året, med min 5:e miltävling i rad “sub40”. Som sig bör tävlade jag dessutom i tights😃
Men, nu skulle detta handla om försäsong, denna av så många hatade (eller åtminstone inte älskade) period.

Jag, som verkligen älskar att tävla, gillar trots allt försäsongen. Det finns en tjusning i att “bara” träna, nöta, slita, njuta dag efter dag.

Redan på nyårsdagen stack jag ut och sprang en sväng, trots lite huvudvärk och en trött kropp (man är ju inte 20, eller 30, eller ens 40 längre…). Det blev en favoritrunda på ca 20 km runt Delsjöarna. En bättre start på året går knappt att få, och jag mådde mycket bättre efter passet än innan👍

Sedan rullade det på i januari. Suget efter träning bara ökade hela tiden. Torbjörn och Oscar peppade och hetsade mig i bassängen, där Simcoachens nya kurs Race 2 dessutom drog igång. Emma fixade ett grymt trailpass i Skatås, Jens och framförallt Einar drog runt mig på ett rejält fartpass runt 8:an.

Men, för det mesta har jag sprungit själv. En del transportlöpning från jobbet, några pass på bandet, lite snöpulsning i pudersnö, lite asfalt, lite “vanlig” löpning. Ibland i regn, hård vind, bitande kyla eller (även om det inte är så vanligt…) i kanonväder.

Även om passen skiljer sig åt är alla lika sköna på sitt sätt och framförallt lika tillfredsställande😃

Så rullade hela januari på och det slutade med att jag tränade varje dag hela månaden👍

Som sagt, jag gilla försäsongen, då man kan fokusera på träningen😃 Förhoppningsvis håller detta i sig, då kan det bli ett riktigt roligt tävlingsår 2016👍

Gott Nytt SwimrunÅr

Önskar Team Horreds!

  
Hoppas vi syns i vattnet 2016 😄

Sanna o Bobby

Säsongsavslutning

I måndags var det dags för säsongsavslutningen för swimrun.

Precis som vid premiären var det Gbg swimrun som ordnade ytterligare ett kanonarrangemang vid Barnsjöarna i Lindome. Johan och Johan har verkligen lyckats med sin tävling, vilket bevisades inte minst av att drygt 80 personer kom dit en måndagskväll i mitten av september och bara njöt av kvällen.

Det var en kväll som gjord för swimrun. Lagom temp både i vattnet och på land.

Innan loppet var det många som hade diverse anledningar till varför det inte skulle gå så fort (inte minst jag!), men när startskottet gick var det full fart som vanligt.

Första simningen gick bra, men jag tappade lite redan i andra sjön. Löpningen, som är ganska kuperad, flöt på och vid varvning var det någon som ropade att jag låg top10.

Det var bara att kasta sig i vattnet igen och simma först över Södra sedan Norra Barnsjön.

Jag blev passerad av några riktigt duktiga simmare på andra varvet, men kunde tyvärr inte springa ikapp på sista löpningen, där jag var ganska ensam.

När jag kom i mål var det som 12:a (10:a bland herrarna), ca 5 min efter segraren Anton.

Efteråt är det kaffe, saft och bullar samt mycket “tjöt” bland alla glada entusiaster. Få tävlingar har en sådan skön stämning som Johan och Johan fått till👍 och jag längtar redan till första tävlingen nästa år.

Men, det har hänt lite mer sedan vi var tvungna att ställa in Ö-loppet. Både Sanna och jag tävlat lite på egen hand.

Sanna, vår Ultradrottning, har sprungit 9 (!) mil i fädrens spår, mellan Sälen och Mora. 

Ni kan läsa mer om denna otroliga prestation på ultrasanna.wordpress.com

Själv körde jag Tjörn Triathlon, en halv Ironman (1,9 km simning, 9 mil cykel och 2,1 mil löpning).

Jag åkte upp till Tjörn vid 05:00 tillsammans med Oscar på tävlingsdagen. Oscar följde med som coach, han hade kört Kalmar Ironman helgen innan och var nöjd med det.

Väl på plats hämtade jag startkittet, lämnade cykel mm vid växlingsstationen, klädde om till våtdräkt och gick till simstarten. Vi (jag och alla andra) konstaterade att det blåste rejält och vi oroade oss ganska mycket för cyklingen, som är ganska öppen. Men, vi skulle åtminstone få medvind större delen av simningen 😃

Simningen gick bra. Självklart råkade vi ut för det obligatoriska “kriget” de första 2-300 metrarna, men sedan gick det bra. Tack vare medvinden och min nya dräkt från 2XU simmade jag 2 minuter snabbare än året innan.

Efter simningen är det bara att kränga av sig våtdräkten, ta på sig hjälm+cykelskor och sticka iväg.

Eftersom jag anmält mig i motionsklass och därmed startade sist, blir det ofta så att jag kör om betydligt fler än vad som kör om mig. Så blev det även idag, vilket är skönt för självförtroendet😃

Banan är två varv och vi hade medvind ut och motvind hem, vilket märktes. Jag hade ett km/h-snitt på 38 när jag vände tillbaka mot Skärhamn på första varvet, vilket är väldigt snabbt för mig. På hemvägen gick det långsammare och vid varvning var totalsnittet nere på 35, men positivt var att jag fortfarande cyklade om ganska många.

Jag brukar ta det lite lugnt på cyklingen för att orka med den avslutande löpningen, men idag hade Oscar peppat mig att trycka på rejält och lita på att jag klarar avslutningen ändå.

Sagt och gjort, jag höll samma fart andra varvet trots att jag började bli trött. Det gav resultat, cyklingen gick ca 10 min snabbare än året innan 👍😃

Sedan återstår “bara” löpningen….

Löpningen består av 4 ganska tuffa varv runt Skärhamn (jämfört med Gbg-varvet upplever jag att denna är mycket tuffare).

När jag kom ut från växlingsområdet passerade Anton Bengtsson (en helt grym atlet som vinner nästan alla tävlingar jag är med på) bara 30 meter framför mig. Jag tänkte att, vad fasen, jag försöker hänga på så länge det går.

Jag bet i rejält och lyckades tom passera honom på mitt första (hans andra) varv och höll honom bakom mig ända tills han gick i mål och jag hade ett varv kvar (Anton hade inte sin bästa dag och tog det lugnt på löpningen….)

Nu var jag bra sliten och fick betala för min hårda utgångsfart. Sista varvet blev en plåga och jag fick gå i två av backarna😬

Men, jag kom i mål på en kanontid, totalt 10 min bättre än vad jag presterat tidigare, 4:38

Jag blev 5:a av ca 220 i motionsklassen och hade jag anmält mig i tävlingsklassen hade jag kommit tvåa i min åldersgrupp 😃

Men, igår tog som sagt swimrunsäsongen slut, nu är det fokus på 2016 som gäller. Team Horreds har redan anmält sig till Ö-loppet, Stockholm Swimrun och Kustjagaren. Vi funderar på Utö swimrun och hoppas självklart på ÖtillÖ.

Jag hoppas vi ses i skärgårdarna nästa år😃

Gbg Swimrun badar i sol!

Äntligen – tredje Gbg swimrun för säsongen så kommer äntligen sommarvädret!

De två tidigare, varav jag missat ett, har varit tuffare lopp i kallt vatten, regn och stark vind. Men lika roliga för det 🙂
Igår kändes det dock som att det var deltagar-rekord på tävlingen, det var fullt m folk som höll på att omvandla sig själva till swimrunners när jag kom till Barnsjöns badplats. Vilken härlig syn!

Jag kom lite sent, strax efter halv sju eftersom jag varit hos frissan innan och hon drog i vanlig ordning över tiden en aningens. Gillar annars att vara i god tid, insupa atmosfären och njuta av att vara mitt i en av de upplevelser jag älskar mest. Detta är den sista swimrun-tävlingen för mig för säsongen och det känns som sommaren gick alldeles för fort. Såklart är det avsaknaden av att ha fått göra Öloppet som fortfarande sitter i och känns. Framförallt saknade jag Bobby igår, vi har inte kört ihop sen Kustjägaren – men vi får se till att boka in desto fler Team Horreds-tävlingar nästa år! Bobby har varit otursförföljd på sistone – igår var det en bruten lilltå som satte stopp för tävlandet. Inget att göra åt, men såklart surt.

Vid start var jag väldigt sugen på att komma igång, men tog det som vanligt lugnt ner till simmet och i början av simningen. Hamnade nånstans mitt i vilket jag fick bekräftat efter första uppstigningen. Simningen kändes sjukt lätt, men mtp hur många som låg framför mig undrade jag om det var en “inbillad” känsla och jag tappat sim-formen de sista veckorna. Det har blivit mest löpfokus och jag har faktiskt inte simmat något alls sen före Öloppsdagen.

Den här härliga bilden på starten från Ggb Swimrun o alla andra bilder idag är tagna av Gbg Swimruns eminenta fotografer!

Andra simningen gick fort den med – en “armada” framför mig hade hackat sönder näckrosorna som annars vill fånga in armarna och jag märkte nästan inte något av dem alls. Jag hade ett ordentligt flås på löpningen, men det kändes lätt. Sen vrickade jag tyvärr till foten, hoppade framåt några meter men lyckades fortsätta springa. Det blev en liten stukning, men såpass liten att jag hoppas det ska räcka m lite balans o styrketräning för att få ordning på den inför Ultravasan.

Jag sprang om några, och ett gäng sprang om mig. Så mycket duktiga swimrunners som var med denna gång, de susade för mig på lätta lätta ben. Jag körde på i mitt egna tempo och tillät mig som vanligt en ultra-promenad uppför den värsta branta backen innan asfaltspartiet. Vid varvingen var illamåendenivån hög, men leendet stort – det här är SÅ KUL 🙂

Andra varvet flöt på lika lätt det, jag tror mer att jag faktiskt vilat ut armarna för det kändes aldrig jobbigt alls. Löpningen var samma igen – samma snabba tjej drog förbi mig och jag sprang om några snabba simmare.

Väl i mål försökte jag mig på en spurt men det var inte mycket sprint-ork kvar. Nöjd och lycklig i mål välte jag omkull nedanför min familjs fötter och försökte få ner andningen och pulsen. Barnen skrattade och tyckte det var fantastiskt roligt att jag kunde bli så trött på bara 5 km löpning – jag var så trött att jag inte ens orkade förklara HUR jobbigt det är med sprintlopp. Tack o lov för höstens kommande Ultran!

Stort tack till Johan Dalhöjd och Johan Axell och hela Crosstränad-teamet som orkar fixa återkommande Gbg Swimrun-tävlingar! Det är en så härlig stämning och trevligt arrangemang och kul att höra att folk börjar åka långväga ifrån för att vara med. Jag håller tummarna för att det blir en till tävling i September så jag får utöka min tävlingskalender och Bobby får en chans att vara med igen 🙂

Simma lugnt!

Antiklimax

Så var då dagen D här – dax för Öloppet, vår huvudtävling för säsongen!

När stackars Bobby får hög feber 😦 Det kan alltid hända, och händer ju titt som tätt – tex kunde jag inte ställa upp i Åstol runt tidigare i Juli. Och chansen är såklart dubbelt så stor när man är två i ett team! Bara att kasta in handduken, tjura ordentligt en stund – men sen släppa och gå vidare. Vi var väl förberedda och i bra form och har gjort allt vi kunnat och det får man ta med sig till nästa tävling. Vi kan också vara glada över att bägge två i grunden är friska och kan sikta framåt.

Medans Bobby låg hemma och mådde tjyvtjockt så stack jag ut i skogen och sprang lika långt som Öloppet skulle varit – 40,1 km. Det slutade på 42.2, en härlig trailmarathon i fantastiskt löparväder. Jag var väl laddad inför tävlingen, både mentalt och fysiskt och det var så skönt att få det ur kroppen. Responsen från kroppen – det kändes väldigt lätt o skönt i ca 37 av de 42 km – var fantastisk och det är bara att konstatera att jag är i bra form vilket är bra besked för resten av sommaren. Jag går nu in i fokus för mina Ultralopp – jag kommer köra Ultravasan, 90 km, den 22/8 och sedan Halland 200 miles den 24-28/9.

Jag har också kickat igång min blogg Ultrasanna igen – ni kan gå in och följa min väg mot nya Ultralopp och andra löparäventyr här: Ultrasanna

Men innan dess kommer vi ha kul på ännu ett Swimrun-event, Gbg Swimrun den 11/8 i Barnsjön!

Vi ses kanske där 🙂

Sanna o Bobby, Team Horreds

Öloppet – förberedelser och nerver …

Tre dagar kvar o alla tävlingsnerver och -symptom är på plats! 

Lätt ont i halsen, svullen i kroppen, störig, nervig, vädersids-knarkare o allmänt rastlös. Skönt – då vet jag att allt är som det ska vara 🙂

Tävlingen som vi satsat mest på i sommar, Bobby och jag. Och som vi längtat efter, tränat och tävlat oss i form inför. Nu gäller det bara att inte tagga upp för mycket utan gå inför tävlingen med inställningen att njuta och ha kul som ju faktiskt är hela grejen för oss med Swimrun!

Dock är förberedelserna viktiga! Bobby jobbar som bäst på värmetåligheten i Turkiet och kör tuffa löp-pass o sköna simpass i Medelhavet. Han tog en fin placering på Åstol runt innan Turkiet och testade på västkust-vågorna och manet-härdigheten:

   

Bobby fick dessutom en utmärkelse som Bästa ambassadör för loppet, vilken ära 🙂

Jag, Sanna, har kört två tävlingar med min tidigare vapendragare, Chrisse, under teamnamet Team Forza. Vi körde Årnäs Swimrun i Mariestad, en liten kul tävling där vi lyckades pressa oss fram till en andraplats i dam-klassen. Där var det blåsigt, kallt och sjöigt, mkt bra träning inför helgen:

I fredags körde vi Wet Rock Race från Gullholmen till Käringön – ett jättekul lopp, suveränt anordnat, riktigt jobbigt över klipporna med egen navigering och en bra genomkörare i högpuls för mig. Där kom vi 5:a i damklassen, många snabba löpare med vilket gav utslag eftersom det var ca 10 km löp och bara 600 m sim. Riktigt kul hade vi och skärgården visade sig från bästa sidan med sol, få maneter och lagom blåsigt.

Efter dessa kortare tävlingar både Bobby och jag har kört efter Kustjägaren så längtar vi nu efter Öloppet, med längder som passar oss lite bättre. På lördag väntar 34 km löpning och 5.7 km simning – då kan vi bättre utnyttja vår uthållighet som långdistansare!

Väder-prognosen varierar konstant, så det är inte så lätt att veta exakt hur dagen ska komma att bli. Men blir det blåsigt, kallt och sjöigt är det lika tuffa förutsättningar för alla – det är viktigt att komma ihåg! Denna sommaren har varit galen vädermässigt och vi har tävlat i allt från 10 grader till 28 i luften och från 9 grader till 21 grader i vattnet, så jag tror vi är förberedda på det mesta 🙂

Skovalet är lite svårt dennan gången – med mycket hala klippor och tuff bergslöpning på öarna kombinerat med långa sträckor på gångvägar och asfalt. Dessa tre väljer jag mellan:

Från vänster: Icebug Anima m dubbar – oslagbart fäste på algiga och hala klippor, på klättring/hasning upp och ner för klippor – dessa känner jag mig helsäker med. Icebug Zeal – swimrun-skorna som väger inget, flyter som korkar och fungerar bra på all möjlig trail-löpning. Merell All out Fuse, lätta trail-skor som flyter, släpper igenom vatten, är lysande på allt underlag, men inte det bästa fästet.

Jag har faktiskt inte bestämt än vilka det blir …

Annars är den mesta utrustningen klar och ut-testad på de tidigare tävlingarna. Det som är kvar att fixa är att “få med oss” de olika simsträckorna på något smidigt sätt 🙂 Skriva på handryggen eller på silvertejp på undersidan paddeln?

Lycka till alla som ska köra Öloppet eller andra swimrun-tävlingar i sommar!

Hoppas vi syns i vattnet eller vid sidan om! Håll en liten tumme för Team Horreds på lördag 🙂

Team Horreds – Bobby Ljung och Sanna Isegran

Kustjagaren Karlskrona

Så var det dags för årets andra swimrun för oss, Kustjagaren i Karlskrona.
Sanna och jag åkte ner redan på fredagen till Karlskrona, för att slippa gå upp i ottan på lördagen.

Väl framme packade vi upp i Previas lokaler precis vid torget i Karlskrona, där vi skulle gå i mål på lördag eftermiddag.
Sedan blev det en promenad runt staden.
Vi letade efter möjliga lösningar för att få med oss vätska på loppet, då väderprognosen lovade +27 grader och strålande sol.
Vi hann dessutom med en glass i solen innan middagen 🙂När vi hämtat ut startkittet mötte vi upp Johan, Jonas, Jonas, Martin och Bjarne som också skulle köra Kustjagaren.
Det blev en väldigt trevlig gemensam kolhydratladdning på Stars ‘n Stripes, med mycket tjöt och skratt. När vi vaknade på lördagen var nervositeten påtaglig. Det var rejält varmt ute redan på morgonen! Vad skulle vi ha med oss?
Sanna, som är rutinerad ultralöpare hade med energi för alla eventualiteter. När vi kom upp till torget (de bussade ut oss de drygt 30 km till start) tryckte alla in sig i lokalen. Ingen ville vara ute i solen längre än nödvändigt…

Väl ute vid start gjorde vi klart de sista förberedelserna, sedan gick starten!

Första sträckan var 8 km stekhet asfaltslöpning. Det var 27-28 grader i skuggan (som var obefintlig) och helt vindstilla. Det var olidligt varmt, och vi var efter en rätt tuff öppning de 5 första km tvugna att gå lite för att dricka och kyla ner oss.
När vi kom fram till första simningen var vi yra av värme, och vi var lite oroliga för hur det skulle gå.
Det var otroligt skönt att gå ner i vattnet och svalka sig, vi tog god tid på oss för att verkligen svalka oss innan vi stack iväg.
Här fortsatte problemen….. Vi drev långt ut vilket jag inte märkte. Helt plötsligt var vi själva i vattnet och jag började undra vad som hänt? Istället för att simma rakt över sundet (900 m), simmade vi (jag styrde…) som en banan vilket säkert innebar att vi simmade 200 för långt.

När vi kom upp konstaterade vi att det inte varit en ultimat öppning på loppet (minst sagt…), så vi sa att vi tar det som ett träningspass och bara tar oss igenom banan.
Det är ändå Ö-loppet som är huvudfokus i år.

Nästa löpning och simning tog vi det lugnt (eller, vi gick inte fullt iaf), vilket var nog för oss i värmen.

Helt plötsligt började vi både simma och springa om lag. Detta stärkte oss, och dagen blev genast lite roligare 🙂

Hur som var det ändå tufft, vilket blev pinsamt uppenbart när vi såg en bild på oss utefter banan…. 😉Men, sakta men säkert närmade vi oss mål.
När vi kom till sista simsträckan hoppade vi i samtidigt som ett annat mix-lag.
Vi låg jämsides med dem ända fram till uppgången, som var ett två/tre meter högt nät (som i gladiatorerna…).
Där blev det lite hets/stress och det andra laget blev lite griniga då de ville om oss.
Nu tände Sanna till för fullt. För att inte ge dem en chans drog hon upp ett grymt tempo på sista löpningen (drygt två km), så de andra laget hade inte en chans 🙂
Vi spurtade dessutom om ett herrlag sista biten in i mål.

Väl i mål var vi bra slitna, men gladaÄnnu gladare blev vi när vi förstod att vi kom in som 9:a i mix-klassen och runt 40 totalt 🙂

Det var en tuff, varm men riktigt rolig tävling.
Inte minst tack vare den fantastiska publiken, som hade fixat egna vätskestationer utefter banan. Detta räddade vår (och många andras) dag.

Posted using Tinydesk blog editor

Swimrun i riktigt Hav!

Efter några veckors swimrun-träning och tävlande i sjö och bräckt vatten (Stockholmshav ; )) så blev det till slut dags att doppa tårna här på Västkusten 🙂 Tack vare Eva Fridman som ju har kontakter åt alla håll o kanter så var först jag, Sanna, ute med ett gäng på 10 glada Swimrunners i fredags morse när vi fick fin-sällskap av vår Swimrun-kändis Petter. Det var riktigt kul och såklart är han precis som vi andra när vi tränar, men det gav ändå lite stjärnglans åt den soliga vackra morgonen.

Extra roligt var det att ringa Bobby efteråt, som ju faktiskt skulle varit med men fick ställa in pga förkylningen inte riktigt släppt. Lätt besviken och irriterad blev han såklart mtp sällskapet vi hade – men nu blev det genast satt en ny träff med Evas swimrun-gäng.

Det här glada gänget med bas i Spring i Önnered-fb-gruppen plus vi andra glada hangarounds träffades denna söndag morgon kl 07, inte många andra galningar vid Ganlets badplats då kan jag säga. Edward hade precis som i fredags ritat ut en bra bana vi skulle köra i södra skärgården, mål-tiden var ca 2 h och att vi skulle hinna ut till Knarrholmen som ligger strax norr om Styrsö och Donsö. Spännande att ta sig så långt ut i havet utan att ta färja dit ut först kände jag spontant!

Edward och Eva drog på, den första uppvärmningslöpningen i några kilometer var den snällaste o plattaste delen på hela rundan. Strax blev det klippsten, hala klippor, halvklättring, hoppandes nerför klippor, halkandes. Otroligt rolig, långsam och tuff trail-löpning. Jag som är lite försiktig av mig på hala klippor hade lärt mig av erfarenheten från fredagen och valde idag mina Icebugs Anima med dubbar – vilken otrolig skillnad! Jag flög fram mellan klippor och stenar, upp o ner – en helt annan känsla av säkerhet och så mycket roligare det blev att inte behöva ligga och “bromsa” när det blev riktigt tekniskt. Det är helt annat att springa längs havet än sjö, så skovalet till Öloppet är klart:

Till Kustjägaren som är om en vecka i Karlskrona blir det dock mina andra Swimrun-Icebugs, Zeal:

De är också jättesköna, bättre i skogsmark och på asfalt och grus. Bra fäste så länge man inte är på hala havsklippor och på algbeläggning.

Simningen i havet var som väntat helt fantastisk! Mjukt, skönt saltvatten, behaglig temperatur om man jämför m Borås (ca 15 i Ganlet), ännu bara några bebis-brännmaneter och så här tidigt en söndag; inga båtar ute. Vi var ute i en ganska stor farled innan Knarrholmen m en simsträcka på 870 m som var lite utsatt, men vi försökte hålla ihop där och hjälpas åt att hålla utkik. Tack o lov har ju alla simmössor i klara, starka färger, så vi såg väl ut som ett gäng m&m:s som tappats i vattnet.

Bobby och jag körde mestadels med linan mellan oss igen på simningen, känns bra att öva ordentligt på det och samtidigt så ger det mig en skön känsla av avslappning och säkerhet där ute på havet. Jag slipper ha koll på vart vi ska, vart Bobby är och ligger mest som en kork och flyter efter Bobby 😉

En annan förbättring med flytkraften som jag testade idag är att sätta in sittunderlag innanför kompressions-strumporna. Bobby uppfann detta till Stockholm swimrun och jag har varit lite avis på honom – tills jag kom på att vi ju också hade två små tunna passande hemma. I fredags blev det lite blodvite bland hala o vassa klippor i havet. Jag fick ett rejält jack i ena smalbenet som jag fått tejpa ihop och behövde få lite mjuk-skydd mot smalbenet inför dagens pass. Kom då på denna briljanta idén – två flugor i en smäll …

Man ser inte riktigt det riktiga såret här, på vänster ben, bra m kompression. När väl värmen kom och sockarna åkte av blödde det Mycket! Det andra är bara skrapsår.

Här ser ni det eminenta mjuka sittunderlaget virat runt benet, går fortfarande att använda till ursprungs-syftet eftersom jag bara klippte bort 3 cm. Bobbys variant är en fast skumvariant som går att köpa på Claes Ohlsons men som är vikt i många smala delar och lätt går att lägga runt vaden. Ursprung av mina sittunderlag är okänt.

Nu har vi testat ut det mesta av vår utrustning och känner oss väl förberedda inför Kustjägaren den 4/7 i Karlskrona. Det kommer gå att följa oss via en app som går att ladda ner som heter Kustjagaren, välj WIP-tracker (gratis) och sök på lag 1263 för TeamHorreds. Banan är något längre än Stockholm swimrun vilket passar oss långdistansare; 26 km löp o nästan 4.4 km simning. Det ska bli jättespännande att testa detta lopp – jag har bara varit som hastigast i Karlskrona men hört talas om deras vackra skärgård och tävlingen verkar välordnad och uppskattad av deltagarna.

Simma lugnt därute!!!

Stockholm swimrun, premiär för Team Horreds

Äntligen var det dags för vår riktiga premiär som swimrun-lag!
Stockholm swimrun, en riktigt fin bana centralt (!) i Stockholm. Vi såg allt från Haga-slottet till Universitetet, sprang på asfalt, stigar, fruktansvärda backar och fina fält. Vi åkte upp på fredagen tillsammans med familjerna (exkl Fabian och Nathalie). Nerverna var redan på utsidan, jag drog med mig familjen en timme för tidigt till centralen, men väl på tåget började laddningen. Vädret i Stockholm var bästa möjliga på fredagen och vi började oroa oss för att det kunde bli FÖR varmt (aldrig nöjda…). Fördelen med värmen var iofs att kolhydratladdningen kunde ske utomhus 😃Efter en skön natt var det äntligen lördag. Starten var först kl 14, så förmiddagen blev rätt seg. Patrik och killarna åkte in till stan medans Linda och Tinna följde med till tävlingen. Det blev en skön promenad på ca 3,5 km ut till start- och målområden, Stora Skuggan.
Väl där checkade vi in, åt lite lunch (som ingick!) och hängde lite med övriga deltagare. Vi träffade Johan och Sofie innan start och det var skönt att prata bort lite nerver. Vi jämförde utrustning, och Johan hade flera innovativa ideer som säkert kommer att revolutionera sporten framöver 😃

Vi började fundera på vad vi hade för mål med dagen. Eftersom vi inte kört banan är det svårt att sätta ett tidsmål, men vi hoppades på strax under 4:30, och en plats på övre halvan (av 325). Vi ville absolut i mål innan final hour, dvs under 5 timmar. Sedan var det dags för pre-race meeting.
Detta var i sig värt anmälningsavgiften. En fantastisk 30-minuters genomgång på svengelska, där vi fick veta att “don’t run in the royal rabatts” och “akta the royal sheep” bland mycket annat. Efter det var det bara att svida om, ta sista obligatoriska kortet och ställa sig i startfållan. Över 300 lag tog plats i ledet. Vi stod en bit bak i fältet, vi hade ingen aning om hur vi som lag skulle fungera eller hur bra övriga var. Första biten var det tydligen en pace-car som inte fick passeras, så alla tog det lugnt och höll sin plats i ledet. När bilen försvann blev det lite bättre fart på gänget.

Vi hade bestämt oss för att öppna försiktigt, det är ju trots allt en lång dag som väntar.
Men, det blev trots allt så att vi sprang förbi en hel del lag och vi kom ner till första (och längsta, 1450m) simningen som lag 96.
Jag var mest orolig för simningen inför loppet. Löpningen har jag bra koll på och Sanna kan ju springa hur långt som helst i bra tempo. Simningen är vi mer osäkra på. Dels pga att det fortfarande är ganska kallt i vattnet, dels att vi bestämt oss för att köra med lina trots att vi bara testa det en gång tidigare.
Men, det gick hur bra som helst. Jag behövde inte ha koll på Sanna (eller hon på mig) eftersom vi hade linan, men jag kunde simma helt oberört, det var snarare så att Sanna låg och puttade på mig på fötterna 😃
Vi matade på hela vägen och kom upp som lag 65 (det hade vi ingen aning om, det såg vi först när resultatet kom när vi var i mål).
Lite lättade kunde vi springa på till nästa simning, och även här passerade vi några lag.
Så löpte hela tävlingen på. Simningen gick jättebra och när vi sprang så njöt vi hela tiden. Det var en kanonfin bana, rätt kuperad bitvis och med massor av fina stigar och grusvägar att springa på.
När vi kommit nästan halvvägs stod Linda och Tinna vid en checkpoint för att peppa oss❤️
Jag, som får skygglappar på när jag tävlar missade detta först, men Sanna hade full koll👍 Till slut såg jag också dem, och vilken energiboost det är!Sanna såg flera känningar utefter banan, så vi fick en hel del pepp😃

När vi klarat av drygt 2/3-delar av banan såg vi Sofie och Johan!
De är ju riktigt bra, så vi blev både förvånade och taggade av detta 😈
Nu blev det lite mer tävlingsfokus, även om vi fortfarand var ganska behärskade.

Så här långt in i tävlingen har de flesta lagen hittat “sin” plats, vilket gör att man har samma gäng runt sig hela tiden. Några simmar bättre, några simmar bättre så man byter plats ganska ofta. Det är väldigt skön stämning, man pratar och peppar varandra hela tiden. Men, det är ändå en tävling!

Vår plan var att trycka på lite extra på sista löpningen, som var ca 4 km.

Väl uppe efter sista simningen satte vi fart. Nu småpratade vi inte med varandra eller några andra, det var fullt fokus på lagen framför oss.
Sista biten sprang vi om 5 (!) lag, vilket kändes otroligt skönt.
När vi kom till målområden mötte Patrik, Carl och Rasmus upp för att peppa oss sista biten. Här var jag rejält trött (vi höll 4:30-fart i stort sett hela sista biten, i våtdräkt och 25 grader efter 21 km löp och 4 km sim), men Sanna var fortsatt glad. Väl i mål blev det kramkalas med alla lag som var i närheten. Det är väldigt skön stämning i swimrun😃

När vi pustat ut och klätt om fick vi vår belöning👍Vi kom prel på plats 36 och tiden blev otroliga 3:31!
Vi var bara 28 min efter Colting med sambo.

Stockholm swimrun var en kanontävling!
Riktigt bra logistik, fantastisk bana, otroliga funktionärer och en imponerande säkerhetsorganisation. Det, plus stämningen hos alla inblandade gjorde detta till en riktig höjdardag (vårt resultat gjorde nog sitt också, samt inte minst stödet från Patrik, Carl, Rasmus, Linda och Tinna).
Jag kan varmt rekommendera denna tävling👍

Nu har vi också testat vår nya utrustning “live”.
Vådräkten, HEAD swimrun rough, var helt grym! Otroligt smidig att springa i, inget som stramar runt höfterna (den var klippt vid knäna). Fickorna för gel el dyligt var kanon och möjligheten att dra ner dragkedjan fram var VÄRLDSKLASS. Det var otroligt skönt att bara dra ner vid löpningarna så man kunde andas obehindrat👍
Dessutom var den riktigt bra att simma i. Vi låg runt 1:50-fart på simningarna trots skor mm.

Skorna, Icebugs Zeal, var också kanon. Känns inte i vattnet, lätta att springa med och grymt bra grepp överallt. Inte en enda gång var jag orolig för greppet. En riktig höjdarsko😃

Nu längtar vi tills nästa lopp, Kustjägaren i Karlskrona 4:e juli.

Posted using Tinydesk blog editor